fISKEBÄCKSKILs historia

ETT AV DE ÄLDSTA FISKELÄGENA I BOHUSLÄN

Fiskebäckskil var under 1700-talet ett av de mest tongivande fiskarsamhällena i Bohuslän. Under sjuttonhundratalets senare hälft kom Bohuslän att domineras av sillfiske, sillberedning och silltransporter.

Befolkningen ökade dramatiskt under sillfiskeperioden då vattnet kokade av sill, Fiskebäckskil etablerades som ett skutskepparsamhälle under 1800-talet och vidare för att bli en badort.

På 1860-talet bildades det första badbolaget (Badrestaurangen) med sjökaptener som ägare, vilket gick i konkurs kort efter etablering. Kort därefter bildades nytt badbolag med varmbadhus och restaurang på Fiskholmen. De investerade i kallbadhus på Mansholmen och ett societetshus. Gästerna bodde hemma hos befolkningen.

1890-talet blev Carl J. Ödman verkställande direktör för Fiskebäckskils Badinrättning AB och till sist ägde han verksamheten. Badbolaget drevs efter hans död 1913 vidare av makan Andriette och hennes brorson Arvid Mellin. Under Arvid Mellins år utvecklades rörelsen för att nå sin höjdpunkt under 1930- och 40 talen. Fiskebäckskil var då ett känt begrepp för många semesterfirare.

Vid slutet av badsäsongen brukade Ödman bjuda in alla som haft något med att göra med badhus eller restaurang, liksom tjänstefolket på Sälvik och torparen i Långedalen med familj, till slutbal. Slutbalerna var mycket uppskattade och något som många såg fram emot. Efter Ödmans död upphörde balerna.

I början av 1900-talet började man skönja ett nytt mönster i Fiskebäckskils bebyggelse – det småskaliga, det vill säga fiskarens och skepparens hus, började uppblandas med det mer storstilade – ljusa hus här och där. Under denna tid började det även byggas rader av hus i Danskebergen. Detta var en statushöjning för Fiskebäckskil men framförallt en anpassning till den nya tiden, där uthyrningen till sommargäster var en god tilläggsinkomst.

Under tidigt 1900-tal var Fiskebäckskil emellertid kalt och kargt, förutom i trädgårdar längs gatan. Men intresset för badortsliv och byggnation ökade, natur och kulturintresset låg i tiden. Bland annat bildades föreningen Sjöstjärnan 1909 med syfta att verka för Fiskebäckskils förskönande. Fiskebäckskilssonen Carl Wilhelmson var mån om sin hembygd och såg med oro hur husexpansionen hotade naturintressena. Samt på Kristinebergs zoologiska station fanns föreståndaren Hjalmar Östergren, som vurmade för trädplantering.

"DE E' ROLI'T NÄR DOM KOMMER,

MEN DE E' ÄNDÅ ROLI'ARE NÄR DOM FAR"

"De e' roli't när dom kommer, men de e' ändå roli'are när dom far" – Under senare delen av 1800-talet kom badgäster, de flest från Stockholm, för att njuta av den friska havsluften och det salta havsvattnet. Tidigare hade de bott på särskilda badorter som Marstrand och Lysekil, där de bodde avskilda från ortens befolkning. I Fiskebäckskil hyrde de istället in sig hos den bofasta befolkningen och åt på restaurangen eller på pensionat. De flesta hyrde rum som "strögäster", några få hade eget hushåll. Från mitten av juni till mitten av augusti ägnade de sig åt varma saltbad, promenader, segelbåtsutflykter, fiskefärder och nöjestillställningar på societetshuset. Båda parter markerade socialt avstånd.

Tidningsartiklar beskrev "de enkla men sunda och dugande människor av underklassen" som bodde i Fiskebäckskil.  De fick bocka och krusa men betraktade ofta badgästerna som lata, högfärdiga och skitförnäma och okunniga när det gällde båtar och fiske. Till en början fick badgästerna anpassa sig till ortsbornas söndagsfrid. Däremot var det helt annorlunda med vardagslivet. Ortsborna tassade på morgnarna för att inte störa medan gästerna kunde dundra in högljutt framåt natten. Danstillställningar på societetshuset hade de för sig själva, och rätt titel var viktig. Hembiträdena de hade med sig blev kontaktlänken till ortsbefolkningen.

Att hyra ut till badgästerna gav ett markant tillskott till ekonomin vilket gjorde att flertalet skepparfamiljer byggde större hus än de behövde med avsikt att hyra ut.

Från 1940-talet förändrades relationen markant mellan sommargäster och ortsbor. Den ekonomiska krisen på 1930-talet resulterade i att många ungdomar gav sig av till staden, främst till Göteborg. Vidare ökade semesterreformen 1938 rörligheten. Samtidigt blev ortsbor mer ovillig att hyra ut. När de egna barnen kom hem ville de ha plats för dem.  Den sociala medvetenheten ökade, särskilt från 1950-talet. Från att ha utrymt den egna våningen och bott i källare, på vindar och i uthus på sommaren kunde man som ortsbo istället hyra ut där – om man överhuvudtaget hyrde ut. Den sociala utvecklingen gick så fort att många till och med började irritera sig på turistbroschyrer och tidningsartiklar som illustrerade det pittoreska, exotiska och ålderdomliga schalettklädda Fiskebäckskil. Fiskebäckskils ortsbor ville istället ge intryck av att man följde med sin tid.

Midsommarafton1967 öppnades Klubb Skaftö av Rolf Ericsson och Klas Hagenfeldt i gamla badrestaurangens lokaler. Mycket av de gamla möblerna fanns kvar. Succén var given och biljettkön ringlade sig upp mellan Fiskebäckskils små gator. Diskotek var då något alldeles nytt. Lönen då var 125 kr i veckan. Reklamen utgjordes bl a av "sandwichgrabbar" som gick runt i Lysekil flera timmar varje ons, fre och lör och gjorde reklam med plakat och handmegafon med budskapet "alla glada människor, välkomna till Klubb Skaftö ikväll".

Det var även ett flygplan stationerat på Backamo flygplats (Ljungskile) hela sommaren och användes för att göra flygreklam. Man flög lågt över bl a badplatser och ropade ut sitt glada budskap. Båten Ran gick mellan Lysekil och Fiskebäckskil med gäster och ombord hade man ett dixieband som stod och spelade på fördäck. Man fick på den tiden inte servera från baren utan enbart bordsservering. Men på Klubb Skaftö fungerade det inte riktigt så utan förhållande mat kontra dryck bar betoningen på dryck.

Baren hade de byggt själva av en stor ekplanka från ett båtvarv. Gamla träölbackar tjänade som hyllinredning och timmermanskorven som serverades var mycket uppskattad och likaså vävda spånkorgar fyllda med färska räkor. "Fislimpor" var en annan storsäljare som bestod av Skogaholmslimpa med prickig korv eller ost! Roulettbordet var också populärt. Och i diskoteket spelade bl a Flamingokvintetten, Gamblers, Perhaps och Wayfarers. På söndagar körde man "De gamles afton" för de lite äldre med lättdansad levande musik.

När Hälsovårdsnämnden kom på besök hade man en stor larmklocka i entrén som gav en kraftig signal så då visste flickorna i baren vad som var på gång. Klubb Skaftö drevs fram t o m 1971. Då tog Steiner Öster som drev (och ägde Klubb Skaftö) själv över driften. 1981 brann Klubb Skaftö ner.

Anmäl dig till vårt Nyhetsbrev

Anmäl dig till vårt Nyhetsbrev och ta del av våra unika erbjudanden och nyheter hos oss.

Tack för din anmälan!